För tillfället är allt lite upp och ner.. många frågor, för lite svar.. det är väldigt lätt att rädslan tar över, rädslan för förändring, rädslan att ta ett stort steg. Jag vet redan vad som kommer att hända och vad jag vill..vad jag känner. men som allt annat skjuter jag upp det, jag har blivit van vid att ha det på ett visst sätt nu..
Jag vet inte heller vad jag är rädd.. att jag kommer att ångra mig? knappast.
Jag vill bara inte stå där och inte veta vart jag ska ta vägen.. kanske därför väntar jag. På ett tecken.
Att släppa taget - är det svåraste någonsin.. Men när man vet det jag vet nu, finns det inget annat val egentligen. Det är som dödsdömt.
Ja, jag det här blev ett riktigt "yr-inlägg".. men det är bara för att jag inte vill säga för mycket.
Helgen annars.. berg-och dal bana. Lördagen var iallafall bäst, bäst och åter igen bäst.. skulle aldrig velat att den kvällen skulle ha tagit slut, den kvällen skulle ha varit forever. Bästa och lyckligaste kvällen, i hela mitt nittonåriga liv. Det ni.
Nu när jag skrivit allt det här inser jag några saker, mina frågetecken försvinner.. det är samma som att prata med någon, man förstår mycket bättre och ser saker och ting annorlunda - dom blir klarare.. när man skriver ut det, eller pratar högt om det.
Jag vet vad jag måste göra, hitta den där starka och modiga i mig.. och ta steget och våga, förändring är något bra. Eller.. Är det som jag tror?.. Oj guuuuuuuud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar